Årskrönika 2022

Hur ska man kunna sammanfatta detta år med text? Känns svårt att få med allt som vi har delat tillsammans. Jag gör ett försök att få ihop några rader. Ett försök att dela några av de funderingar och tankar jag har som tränare och förälder i en lagsport.

Ett underbart fotbollsår är nu förbi. Barnen växer och man ser hur de hittar nya trygga roller i laget. Vissa börjar redan visa ledaregenskaper andra börjar visa olika spelaregenskaper. Några är mer defensiva lagda, några offensiva, någon har en bra högerfot eller vänsterfot eller är duktiga på att driva, någon är duktig på speluppfattning. Det är spännande att följa deras utveckling, mycket har hänt sedan den första träningen i Ängabohallen, januari 2020. Inte minst när det gäller att få lära känna varandra och bli kompisar!

 Att som tränare/förälder få vara delaktig i den laganda och gemenskap som finns hos barnen är helt underbart.  Att man trots sin ålder får vara en i gänget, en kompis. Jag blir glad när jag tänker tillbaka på olika moment vi har varit med om under detta år. Tillexempel den gången någon fick göra sitt första mål, sin första målvaktsräddning, första segern vi fick fira tillsammans eller bara alla leenden man får när man träffar barnen på stan eller i affären. Många vill heja när man möts, vilken glädje! Barnen vill heja när vi ses..!  

Ett extra fint minne jag har från året är en av våra första bortamatcher. Det var när vi den 22 maj satt i ett omklädningsrum tillsammans på Mjörnvallen. Vi samlades förmodligen lite för tidigt men allt var nytt även för oss ledare. Vi samlade alla barnen i omklädningsrummet och Christoffer tog till orda för att lugna alla nerver. Han frågade alla barnen om de var nervösa. Vi fick några tveksamma ja och nej svar. ”-Jag med, men det är så det ska vara. Då vet man att man ska göra något spännande.” svarade Christoffer med ett lugn i rösten.
   Denna stund kanske inte låter så häftig, men för oss som var där så vet vi. Vi hade ett otroligt bra snack med barnen där de fick prata om hur dom kände inför matchen. Vi fick förklara för dem att spela match är kul, nu ska vi ha kul! Vi är alla nervösa men så ska det vara, det är något bra!

Ibland undrar jag vem som är mest nervös inför vissa matcher, jag eller barnen. Men antar att det är så det ska vara när man är engagerad. Man vill att det ska gå bra för barnen, för laget. Har vi gjort rätt på träningarna? Har vi gett dem de förberedelser som de behöver?

Andra reflektioner man kan göra som tränare är även de misslyckande man gjort. Att tappa tålamodet, att bli arg. Att man under match blir irriterad. Jag tänker ändå att vi försöker göra vårt bästa men även att vi är mänskliga. Även vi lär oss. Vi vill inte vara några tråkiga stränga vuxna, samtidigt som vi måste ha ordning i gruppen. Det kan vara en svår balansgång ibland. Vill passa på att redan nu be om ursäkt för kommande misslyckande, det är lika bra. Men målsättningen är att även vi ska bli bättre på kroppsspråk, tålamod och att inte heller vi ska använda några fula ord. Vi vill vara förebilder.

Jag tänker ändå att vårt mål är att skapa en gemenskap och glädje till sporten vi älskar och att alla som vill ska ha förutsättningar att bli duktiga fotbollsspelare. Att vi ska ha roligt. Även att alla ska visa respekt till medspelare och tränare för att vi alla ska känna oss trygga och känna glädje de gånger vi träffas för träning eller match.

   Jag kanske är på gränsen till partisk men jag tycker att vi lyckats ganska bra detta år.😀  Självklart finns det alltid saker att jobba på men överlag så känns det som att de träningar vi har gjort har förberett barnen på matchsituationer. Att vi visat respekt till varandra. Att vi lyckats skapa en lagsammanhållning och gemenskap där vi alla är en viktig del i vårt lag! Det är en bra början, men då vi är en stor grupp och många kommer från olika skolor är det viktigt att vi fortsätter arbetet med bla en positiv kultur i laget. Ett arbete där vi utgår från att ni föräldrar är med och stöttar oss.

Men vad har vi gjort under året då?
Bara för att summera lite vad vi gjort under året. Vi har haft över 60 träningar, vi har spelat totalt över 50 matcher med alla våra lag, vi har spelat Hindås cup, kycklingcupen och Tångahallens minicup. Vi har haft en härlig avslutning i Vårgårda, en i Estrad samt en på Flexoprint. Vi har tagit hand om kiosken på Gerdskenvallen. Vi har varit med på Gerdskendagen. Vi har fått 7 nya spelare, 2 nya ledare. 2 föräldrar som hjälper till med kafédelen. Vi har även vunnit väldigt många matcher (dock helt oväsentligt). 😊 Men vilket år vi haft! Man undrar redan vad det nya året har att erbjuda och vilka minnen som kommer skapas under det nya året!

Avslutningsvis vill jag berätta om när jag var lite grabb. Då spelade jag fotboll i Töllsjö IF, jag har fortfarande många fina minnen från olika cuper, läger, matcher mm. Det händer när jag går på stan att jag möter en av mina tränare jag hade i unga år. Han heter Arne. Jag missar inte en chans att heja på honom. Det är alltid en glädje när jag ser Arne och de minnen från min fotbolls-tid i Töllsjö IF, trots att det är ca 20-25årsedan. Kanske är det så barnen känner för mig när vi möts på stan. Jag hoppas det.

Det blev en lite längre text än vad jag från början hade tänkt men att summera detta år på några få rader är inte lätt. För er som orkat läsa ända hit vill jag önska er ett riktigt gott nytt år!

Kom igen nu 2023, nu ser vi vuxna till att detta år blir minst lika bra för våra barn!!⚽💛🖤

David Längström
Förälder/Tränare/Filosof
Gerdskens BK P8 (Snart P9)